Ces tidiga höns

Innan familjen hittade de underbara Åsbohönsen så passerade en del höns av olika och obestämda raser... Jag vet inte var min kärlek till och fascination för höns började eller varifrån intresset kom, men jag minns att en av höjdpunkterna för mig vid besök hos familjen Borg på Gålö var att få titta in i hönshuset!

Ruvande höna
När jag var liten (skulle tro max 8 år) så kom familjen Borg med en blöjkartong till mig på min födelsedag. Jag minns att jag tyckte de var lite knasiga. Men när jag öppnade kartongen blev jag otroligt glad. I kartongen låg en ruvande höna! Den sommaren njöt jag av hönan och hennes tupp och väntade på de små kycklingarna... men jag fick vänta förgäves. Ett par dagar innan de skulle kläckas så drog ett ruskigt åskväder förbi och hönan övergav äggen :-( Vi knäckte äggen efter ett par dagar och allihop innehöll färdiga, men döda, kycklingar. Dessvärre minns jag inte alls hur hönan och tuppen såg, men jag har en svag känsla av att hönan var brun och att de hette Pelle och Lotta.

Burhöns i det fria
Efter det tog det ett par år innan jag - sommaren 1980 - hade sommarhöns igen. Nu lånade vi industrihöns från familjen Eriksson på Fållbrunna. Två stora vita hönor med rejäla kammar. De kom till oss i en chipskartong från Estrella - så Ester och Ella fick de heta.Till vardags bodde de i en liten nätad stålbur (som alla industrihönor gjorde i Sverige då), men nu skulle de få semester en sommar. Efter bara några dagar var de ute och sprätte i jorden och balade sig. Första veckorna fick vi gott om stora fina ägg, men sen blev det plötsligt sämre med äggläggandet - trodde vi. Några dagar senare såg jag hur Ella kom utrusande under en virkeshög. Jag tittade in där Ella hade tittat ut och där hade hon ordnat ett fint rede med 8 ägg, så det var nog bara en tidsfråga innan hon hade tänkt lägga sig att ruva. Tänk vad många naturliga instinkter de har kvar trots att de alltid bott i bur! När vi på hösten lämnade tillbaka dem på Fållbrunna vet jag att jag talade om för Åke att jag var övertygad om att Ester och Ella ville ha en tupp så de kunde få kycklingar!

Höna köpt på Skärholmens zoo
Nästa höna i raden blev en svart liten dvärghöna, men innan hon kom hem till oss hade jag en övertalningskampanj där hemma. Mina föräldrar sa att man inte fick ha höns när man bodde i lägenhet. Det var Hälsovårdsnämnden som förbjöd det. Jag måste varit rätt envis i min önskan att ha en egen höna. Jag hade sett bilder på en liten prickig höna som då gick under benämningen "pärlhöna". I svaret från Hälsovårdsmyndigheten stod det ungefär: "En eller ett par pärlhönor (som tillhör dvärghöns) får man ha i lägenhet dock bör man inte ha tupp med tanke på grannarna." Det brevet hade jag kvar i många år, men jag tror det var i samband med att jag flyttade hemifrån som det slängdes, men man kanske kan få tag på det via myndigheten...;-) Vad skulle föräldrarna säga då - när jag hade bevisat att de hade fel? I mars 1981 tog jag tunnelbanan till Skärholmens zoo och beställde en hönkyckling - hon var dyr, kanske 25:- i jämförelse med de annonser jag sett i tidningen Land där dagsgamla tuppkycklingar kostade 50 öre och hönor 3:- (trodde inte vi i Sverige kunde sortera så unga kycklingar). Det var lite leveranstid på hönan, men i maj fick jag hämta en glänsande svart liten höna - hon fick heta Bala! Efter lite förhandlande med föräldrana så gick jag med på att bara ha henne i lägenheten fram till sommaren, sen skulle hon få vara i sommarstugan med oss och därefter skulle hon få bo hos familjen Eriksson på Fållbrunna. Bala blev väldigt tam och när påsken kom fick hon vara "katt" åt barnen Eriksson när de var påskkärringar. Deras egen katt ville inte sitta på kvasten, men Bala satt bra där.
Även sommar 1982 var Bala med vid sommarstugan och Åke skickade med en tupp som hette Mas. I slutet av sommaren kom räven och tog Mas, men han försvarade min älskade Bala som även hann med att vara hos mig sommaren 1983. Efter den sommaren fick hon bo kvar på Muskö hos en gammal snäll dam - Anna. Jag var hem till Anna och hälsade på Bala ett par gånger den vintern. När våren kom berättade Anna att Bala försvunnit runt huset för en tid sedan och hon bara väntade på att hon skulle dyka upp med en kull kycklingar, men det gjorde hon aldrig...

Konfirmationspresenten
Nu tror jag det blev ett eller ett par års uppehåll med sommarhöns, men när min syster skulle konfirmeras kom jag på den perfekta konfirmationspresenten... Återigen tog jag tunnelbanan till Skärholmen, men den här gången slog jag på stort och beställde *två* hönor. Den ena (den lite utsträckta och "fulare") lade jag i ett jättestort påskägg och gav till min syster i konfirmationspresent! Den mindre och "bulligare" behöll jag själv. Efter någon månad stod det klart att den gängliga "hönan" blivit en fin tupp. Så det fick bli TuppeNuppe och HönaPöna. I slutet på sommarlovet kom räven på besök och tog med sig båda två;-(
Min syster har i alla år klagat på att hon sparade pengar och köpte mig ett par guldörhängen när jag konfirmerades och hon fick en tupp (det låter inte som en högvinst på lotteriet när hon säger "tupp") - som dessutom blev tagen av räven nästan direkt! Jag har kvar örhängena än idag...

Det blev mina sista sommarhöns (i alla fall vad jag vet än så länge...) läger och sommarjobb började fylla somrarna så hönsen fick inte plats. Våren 2003 blev familjen med året-runt-höns - det kan den som vill läsa mer om i Dagen "D".