2003-04-12 - Dagen ”D” som inte alls var tänkt att bli dagen ”D” och året med dvärgkochin

Jag hade ett par veckor funderat på att köpa kycklingar, mitt vanliga kycklingsug kom med våren... Tommy var inte lika motvillig som vanligt. Jag hade ett par bra argument detta år. Dels har jag på något sätt lyckats smitta Tuva med min kärlek till höns - faktiskt inte medvetet – och dels är Tindra så otroligt rädd för alla djur – och det ville vi ju råda bot på.

För ungefär en månad sedan började jag surfa runt på Internet och leta efter trevliga dvärghönsraser och höra med kommunen (både Stockholm och Haninge) vad som gäller för höns. Efter lite sökande fastnade jag för dvärgkochin, mest för att jag hittade en bild på en dvärgkochin som påminde mycket om Bala (en väldigt tam och personlig höna jag hade några år under uppväxten)...
Då var jag fast. Nu tror jag att dvärgkochin normalt är lite rundare och kraftigare än Bala, men de är söta.

Så den 12/4 skulle vi på en utflykt norr om Uppsala för att komma titta på dem live! Redan 10.30 satt hela familjen i bilen på väg mot Tärnsjö. Inne i stora hönshuset var det fullt med höns - lösa och i olika burar, Tuva tittade nyfiket på allt. Tindra satt på Tommys arm och verkade ganska nöjd. Tommy tyckte bäst om de kolsvarta dvärgkochin-hönsen av allt han såg – det kändes kul för mig. Här fanns en liten inhägnad med 7-9 veckor gamla kycklingar av blandade raser, men bara två svarta dvärgkochin och Tuva ville helst ha en ljus. Därför skulle vi upp till lilla hönshuset där de lite yngre kycklingarna fanns. Där fanns ett par ljusa också och plötsligt fick jag en känsla av att Tommy tyckte vi åkt väldigt långt och att han inte längtade efter att göra hela denna resa en gång till – så vi bestämde oss för att köpa några kycklingar på en gång.

Tillbaka i stora hönshuset fick vi en stor kartong och vi tog de två något äldre svarta kycklingarna. Tuva valde en ljus lite yngre(ca 6 veckor och till Tindra tog vi en pytteliten svart på ca 5 veckor.

200:- fattigare och fyra kycklingar rikare ger vi oss av mot Stockholm. På väg hem i bilen inser jag – det är ju jag som förväntas ha planerat detta – att vi inte har mat till de små och i början vill jag ge dem samma sorts foder som de fått tidigare - senare blir det säd och bl.a. matrester. Nu känns de plötsligt väldigt små och jag väldigt oförberedd... Jag hade verkligen inte tänkt att vi skulle ha med några kycklingar hem från denna resa! Hur mycket värme behöver de? Hur länge kan det vara i kartongen vi ska ju på middag i eftermiddag och därefter direkt till Muskö – de kan väl knappast vänta i bilen – det måste ju vara för kallt! Just nu piper det gulligt från lådan...

Redan när kycklingarna är i kartongen börjar även Tindra bli intresserad av dem – hon vill inte gå ifrån de ”gulliga” – hon har redan slutat säga de ”läkiga”...

Efter en mycket lång dag i kartong kommer kycklingarna ut till Muskö, men de får behålla transportkartongen som hus! Hela huset är utkylt och det känns ovanligt kallt när man är orolig för de små som vi inte sett äta och dricka på hela dagen.

13/4 Redan klockan 6 går Ce, Tommy!!!! och Tindra upp för att titta till de små... De har inte lämnat kartongen och alltså inte hittat mat och vatten. Jag lyfter ut dem och efter ett par minuter har alla (i åldersordning) hittat till maten och alla utom Ces kyckling ser vi också dricka!

14/4 Idag har jag i smyg börjat kolla hur/om vi kan ha hönsen på Krämarvägen i höst – jag tror vi alla kommer att ha svårt att lämna bort dem (även om jag tänker fortsätta på det spåret också – det KAN bli jobbigt att ha höns året runt)... Vi åker ju inte så ofta bort och jag tror att mamma kan vara hönsvakt (hon är det preliminärt när vi är i Norge). Vinterbonat hönshus hemma och ev. ställa in dem i gäststugan på helgerna, om vi är borta så länge att det inte kan stanna hemma! Frampå vårkanten är det ju inga problem att ha dem i det hönshus jag vill bygga. (Jag vet inte riktigt hur jag vill bygga än, men det ska åtminstone klara hönsen i början av hösten!)

Ganska tidigt förstår jag att det jag egentligen hade velat ha är någon lantras, men överallt på nätet stod det att dvärgkochin var en så bra nybörjarras - så då blev det så.

Under det första året med dvärgkochin får den ena hönan en stor tumör och vi blir tvugna att ta bort henne. Tuppen visar sig vara steril. Fel på hälften av djuren redan första året - det är inte så jag har tänkt mig hönsägandet. Friska, naturliga höns som själva kan ruva fram kycklingar är mer min melodi!

Får via nätet kontakt med SLK - Svenska Lanthöns Klubben! Får tillstånd att låta min tokruvande(vi lyckas inte få henne att avbryta) dvärgkochin som ruvat på obefruktade ägg 6 månader nu att ruva fram Åsbokycklingar åt mig. Vi har lärt oss mycket av våra dvärgkochin men när kycklingarna var 6 månader gamla sålde vi de två dvärgkochinhönorna, den sterila tuppen och en Åsbotupp och ansökte om genbank för våra övriga Åsbo!