Våra vaktlar - så började det

När Tuva och Ce, i juni 2014, var och köpte nya Gotlandskaninhonor, så skickade säljaren Erica med fyra vaktelägg till Tindra, "att äta eller kläcka vilket hon vill" så Erica. Väl hemma sa Tindra "kläcka såklart"!


De fyra vakteläggen som var början på allt! Eftersom mamma Ce redan är en van farmare så var steget att utöka med vaktlar inte så svårt. All praktisk hjälp fanns att få där.
Pappa Tommy tyckte det var dags att barnen fick lära sig hur man driver ett företag och såg vaktlarna som en bra inkörsport. Sagt och gjort, nu har barnen blivit egenföretagare - eller i alla fall fått ett eget projekt i familjens sedan tidigare vilande företag.

Av de fyra äggen kläcktes två pyttesmå randiga kycklingar, en lite mörkare och en lite ljusare. Den mörkare dog efter ett par dygn;-( *En* vaktel blir ingen vaktelgrupp - så Tindra skickade iväg Tommy att hämta upp 2 vaktelhönor på Elon! (Mari, som vi hittade via FaceBook) jobbar där och tog med till jobbet.)

Redan andra dagen la hönan Kardemumma ett ägg! Hönan Kanel var yngre och la sitt första ägg i juli. Ungefär samtidigt drillar Timjan(den ensamma kycklingen, blev alltså en tupp) för första gången!
Samtidigt började beställningarna på vaktelägg strömma in. Tindra tyckte produktionen gick för långsamt så hon satte Ce på att jaga fram nya kläckägg...
Vi fick kontakt med Nina i Haninge och köpte 12 ägg att lägga i kläckaren. Efter 17 dagar, den 12/7, kläcktes nio kycklingar 7 ljust randiga och två mörkt randiga med mörka ben.

Det visade sig så småningom vara 7 hönor och två tuppar - så gott som perfekt att ha som en grupp. 31/8 fanns det två ägg hos vaktelkycklingarna! 6/9 hörde vi första drillen, så då visste vi att det var någon tupp! Timjan flyttade under sommaren in till Kanel och Kardemumma och de verkar trivas ihop. Under oktober tycker Ce och Tuva att Kardemumma verkar stressas av Timjan, han är på henne hela tiden och vi undrar om hon verkligen får lugn och ro att äta tillräckligt. Vi bestämmer att Timjan behöver ett par hönor till.

I november var Tommy, Ce och Teo på slaktkurs i Örkelljunga. På vägen dit skulle vi titta på och ev. köpa två eller tre hönor till till Timjan. Sent en fredag åkte vi till Sonia i Hössna och valde ut tre hönor. En liten grå/brun som Ce ville ha, en vit med få tecken som Tindra länge velat ha (och Teo nu också tyckte var bra) och en mörkbrun med vitt bröst till Tuva.
När vi sitter i bilen på söndag förmiddag hör vi hur det drillar bak i bilen, men vi ska inte ha någon tupp... Vi försöker avgöra vem som är tupp, men det är ju precis könsmogna nu så vi lyckas inte se något!
Efter mycket beslutsångest åker vi omvägen förbi Sonia på vägen hem för att ta reda på vem som är tupp.
Det visade sig att vår mörkbruna med vitt bröst var en tupp - vi bytte ut honom mot en liknande höna. Vi lät Sonias avelstupp visa vilka som var hönor. Vi tror han har bättre koll än vi! Min fina gråbruna är en höna enligt honom, men inget intresse alls för den vackra vita?! Eftersom vi gjort hela resan för att få tag på en vit höna känns det inte bra att lämna utan ett vitt djur och detta är Sonias sista vita... Ce bestämmer att vi tar hem fyra hönor + den vita (vad det än är för kön). Har vi med fyra hönor så blir hönsnittet i alla fall lite högre hemma än vi har nu. Vi väljer ut en ganska liten, blekt brun(barnen ville gärna att de skulle vara små, Ce vill ha större). Tar även med en lite större viltfärgad - ska bli kul att jämföra hennes storlek och färg med lilla Kardemumma därhemma.